fathoes

Känner mig känslig nu såhär på kvällen idag. Som en liten kvist man kan bryta av lätt på mitten genom att bara ta i.
Jag ligger och tänker på det jag har haft, dom sakerna jag fått vara lyckligt lottad för att ha haft men också som sakerna som varit olyckliga. Det är sjukt endå, hur man känner att man redan har varit med om allt man vill vara med om, att man inte vill gå vidare. Man vill inte bli kär igen, för att man redan varit det en gång. Och man vill inte dela kärleken med någon annan än den man först gav sitt hjärta till. Man vill inte bli sårad igen, för att man kanske redan blivit det en stor gång tidigare. Man stannar kvar i en bubbla, vågar inte lyfta på arslet och ta ett steg ur den töntiga bubblan. Jag hade det jag ville ha förut. Vill inte vara med om samma saker igen, dela den glädjen eller sorgen med någon annan.
Men *poff* där sprack bubblan. Och du har just blivit avslöjad, du står där naken, du känner dig naken, och alla kan plötsligt se dig och vad löjlig du är, som inte vågar bli kär igen, som inte vågar bli sårad. Stå på dig för i helvete