fathoes

Den här texten är till mina finaste som alltid stått vid min sida och försvarat mig och torkat mina tårar. Även till mig själv, så jag kan gå tillbaka och läsa detta när jag mår dåligt, när jag vill tänka om. Men denna text är också till dom som alltid sagt " du klarar det här" precis då jag behövt höra dom orden för att orka att ta ett steg framåt. Det här är också till alla er som inte kan äta, inte kan sova, inte kan leva för att den högra sidan av sängen är tom och för att eran kärlek lämnat er. Till alla er som vet hur ensamma nätter skär likt rakblad. Till er som försökt lindra er smärta genom att åka hem och sova hos en kille en lördagsnatt och vaknat upp tommare än någonsin och med ännu flera tankar och mer ångest bara för att få vara nära någon, bara vem som helst. Det handlar om att falla om och om igen varje natt när mörkret kommer, allt har tystnat och det är du, sängen och ett sårat hjärta. Ännu en sömnlös natt, ännu en kudde att gråta på, ännu en hemsk känsla och hemska tankar. Till er som vet hur det känns när någon ljuger dig rakt upp i ansiktet, det gör ont överallt, inuti, utanpå, ovanför, nedanför.
När han lämnar dig och döden helt plötsligt känns väldigt lockande och närmare än någonsin förut. När flera kilo lämnat dig och du ligger så svag och svimfärdig i fosterställning i sängen och saknar, saknar så mycket att du dyker ner under täcket och somnar om, bara för att hoppas på att känna något annat än längtan, och glömma bort dom onda tankarna. Och man hoppas att förhoppningsvis vakna upp och allt är förbi.
Och när du försöker säga till dig själv "Jag ska sluta använda hans tröja, jag ska sluta ringa han bara för att få höra hans röst, jag ska sluta gråta och jag ska sluta minnas oss."

Då, sakta börjar man få tillbaka kontrollen, sakta börjar man äta igen och sakta men säkert orkar man ta sig upp på morgonen och ge sig iväg till skolan. Långsamt lär man sig att le igen, gömmer minnen i en kartong under sängen och lovar sig själv att man är färdig gråten. Några månader senare vågar man släppa in någon igen, man testar gränser och provar på nått nytt. Ett år senare inser man att livet är så mycket mer, det finns så många människor som kommer komma i din väg och så många andra människor att upptäcka och släppa in, som kommer sätta nya spår i ditt hjärta, goda som onda. Du kanske inte ser det nu men du överlever, trotts att en liten saknad alltid kommer att finnas där. Men du kommer inte dö av ångesten, av svälten, av tårarna, av ensamheten, och du kommer älska igen. jag lovar. Du får skrika, du får gråta, du får slå nävarna i väggen, du får gömma dig tills allt är över. Du överlever. Jag vet det, för jag har varit där, och idag är jag här, jag försöker vara stark varje dag, jag är stark, för jag vet att jag kan.

Kram Hultgren