Det är rätt fantastiskt, för här satte jag mig precis med datorn i knät, min dator som jag inte har använt på hur länge som helst. Jag tänkte att jag skulle kolla lite jobb inför framtiden och andra viktiga saker. Sen hamnade jag inne på mina album med bilder, jag kan inte förstå vad fort allt har gått. När jag kollar på alla dom här bilderna så känns det som att det var igår eller 10 år sedan. Klart man får lite gråt i halsen när man kollar på dessa. Ett fånigt leende sätter sig på läpparna, jag skrattar, och mellan skratten fäller jag en tår, en glädje tår. För jag är så tacksam, så himla lyckligt lottad, att jag har fått träffat alla människor som jag har gjort, och att vi har skapat så fantstiska minnen tillsammans. Livet hade och har en mening med allt. Och allt detta var menat. Det var menat att jag skulle träffa så många roliga själar, för att sedan förlora och tappa kontakten med några och ha de andra underbara kvar. Det var meningen att jag skulle få en alldra bästa vän för livet, att jag skulle få känna kärlek för första gången. Allt detta har stärkt mig så som person! Har ni någonsin tänkt och gjort som jag? Öppnat gamla bildarkiv och tänkt på allt de positiva minnena fört med sig? kram johanna